DANSRAJDEN

Daanhtsome Raajroe

 

                                                                                                      Foto: Håkan Larsson

 

                                                                                                    Fotograf: Kajsa Stinnerbom 

 

 

Det Sydsamiska Danskompaniet

Nu har vi beviljats stöd från Statens Kulturråd och Musikverket till vår första produktion ETT SAMISKT REQUIEM som vi planerar ha premiär på hösten 2020 i Piteå. Nu sätter vi det samiska danskompaniet DANSRAJDEN på kartan och jobbar vidare för att kunna permaneneta verksamheten i ett samiskt förvaltningsområde.

 

 

 

ETT SAMISKT REQUIEM

Vår första produkiton är ett Dans och musikverk som ett slags samiskt våroffer om den kolasamiska skapelsemyten om MJANDASJ. En parallellvärld så hemlig att till och med de flesta samer inte känner till eposet, eller den hemliga passagen bakom eldstaden i kåtan. Föreställningen kan tolkas som en trumresa där samtliga dansare är utvalda att dansa sig till döds. Det är en mytologisk värld med heliga djur och varelser som kan färdas mellan olika världar. För att ta sig till Mjandasjvärlden den andra världen, Dödens Rike måste man lära sig att bemästra konsten att dö. Bara nåjden eller den som bemästrar nåjdens krafter kan i andevärlden resa till Mjandasjvärlden och där förenas med Mjandasjkvinnan som både är människa och ren.

- På kalfjället och det skogsklädda lågfjället, i dalen och på tundran där människorna inte bor och aldrig har bott, där bor Mjandasjkvinnan som både är människa och ren. För att komma till MJANDASJ måste man ta sig över den blodiga älven men för att komma över till Mjandasj måste man göra det med stor möda och stor klokhet.

 

                                                                                                 Fotograf: Jostein Andersen 

 

BAKGRUND


Ola Stinnerbom den samiska koreografen och scenkonstnären har i 25 års tid letat efter den försvunna samiska dansen och hittat bevisen för att det verkligen funnits en samisk danstradition. Nu startar han upp DANSRAJDEN ett sydsamiskt danskompani och bygger upp en plattform för den samiska danskonsten i en modern kontext. Den Samiska Treenigheten är det konstnärliga uttrycket för danskompaniet där Ola återtar och levandegör dansen, jojken och trumman som ett gemensamt uttryck. Dessa uttryck var en gång ett gemensamt uttryck och en levande tradition i Sápmi fram till slutet av 1500-talet. 

                                                                                                                Fotograf: Isa Holmgren 

 

DEN SAMISKA DANSEN SOM SCENKONST


Nu har vi startat upp Dansrajden, Det Samiska Danskompaniet med samiska dansare där målet är att återerövra den samiska dansen i en modern kontext. Vi är i en unik situation där vi under samma tidsperiod hittat den samiska dansen och samtidigt tar tillbaka och levandegör uttrycket. Det är viktigt att poängtera att samisk kultur inte är en museekultur utan i allra högsta grad en levande kultur. Det innebär att dansuttrycket riktas mot att utvecklas i en samtida form där vi använder våra kroppar för att forska fram och utveckla den samiska rörelsen och dansen. Tanken är att arbeta med dansen som en modern nutida koreograf men på ett nyskapande sätt. Precis som konservatorn fyller vi i de tomma hålen, lakunerna, med sannolika beståndsdelar. Inget slumpmässigt urval utan på basis av konservatorns eller koreografens kunskaper och erfarenheter. Vi ska vaska fram små beståndsdelar av rörelser ur knapphändiga beskrivningar. Sedan undersöks vilka fragment och element av den samiska dansen som går att använda. Dessa rörelser och uttryck sammanfogas till ett koreografiskt uttryck på ett nytt sätt i relation till jojken. Den koreografiska metoden ”att sätta jojken i kroppen” ska låta sig förstås i relation till de beskrivningar som finns av jojk. I de gamla beskrivningarna framgår det tydligt att jojken följdes av olika rörelser, märkliga åtbörder, gester och ett sällsamt gungande. Metoden att förkroppsliga jojken genom dans blir en logisk konsekvens och ett sätt att visa hur röst, rytm och rörelser hör ihop.

 

 

                                                             Foto: Kajsa Stinnerbom

 

                                                                                           

 

DEN SAMISKA TREENIGHETEN


Den samiska treenigheten är scenspråket, formen och det konstnärliga uttrycket för det samiska danskompaniet DANSRAJDEN. Det betyder att vi återtar och levandegör de försvunna och bortglömda samiska kulturarven såsom trumman, jojken och dansen. Dessa uttryck var en gång ett gemensamt uttryck och en levande tradition i Sápmi fram till slutet av 1500-talet. I början av 1600-talet befaller Karl XI tillsammans med kyrkan att lagmansting ska hållas i lappmarkerna för att granska avgudadyrkan. Den samiska religionen ska krossas, nåjdernas trummor ska brännas, seitar ska rivas och samiska heliga platser ska skändas. Samtidigt förbjuds trumman och de samiska nåjderna jagas och trumman beslagtas och bränns på bål. Dessutom infördes det dödsstraff för innehav och bruk av trumma. Det var under den här tiden som allting förändrades i den samiska kulturen. De gamla traditionella samiska ritualerna och ceremonierna blev hemliga och undangömda och den samiska tystnadskulturen utvecklades.

 

DANSRAJDENS DANSSPRÅK; ATT SÄTTA JOJKEN I KROPPEN


Kärnan i det sceniska uttrycket kan liknas med ett forskningsarbete där vi använder våra egna kroppar för att renodla en estetik och en känsla där rörelsen står i fokus. Den samiska jojken är en uråldrig form av sånglik röstteknik som är ett kulturellt uttryck som härrör från en förhistorisk tid. Interpretation, att sätta känslan i kroppen är nyckeln och ingången för att bokstavligt sätta jojken i kroppen. Dansarna är väl insatta i den samiska jojken men att samtidigt jojka och dansa blir en ny erfarenhet att erövra.

                                                                                                    Foto: Håkan Larsson

 

DANSKOMPANIETS FORM OCH TEKNIK


Den moderna samiska dansen form och uttryck utförs lågt ner mot golvet och ofta dansandes på knä. Det är ett glidande och svävande utryck och samtidigt en slags inre kroppslig konflikt som gestaltas och förstärks med kontrapunkter. Det finns även en utvecklad teknik av drop and rebounds-teknik där den egna kroppen ska inta en form av en studsande och fallande rörelse i gestaltningsarbetet av den samiska extasdansen. Detta rörelsemönster går som en röd tråd i de rörelseschematiska verken och koreografierna. I relation med motstånd och slow-motion tekniker blir sceniska språket än mer poetisk och drömskt. Dessa utmärkande låga partier, med glidande rörelser i mycket långsamt tempo är likt snöröken ovanför marken en kall vinterdag.

 

 

Foto: Jostein Andersen,  Kajsa Stinnerbom, Börje Dahrén, Liz-Marie Nilsen, Ola Stinnerbom